Konstigt
Vet inte riktigt Vad de e med mig nu. Allt känns bara så konstigt, jobbigt faktiskt. Har pratat med x men x verkar inte förstå. De e som att prata med en vägg! Har sagt de till x men de går in i ena örat och ut genom andra. Orkar inte snart, men jag står kvar iallafall och kämpar så gott de går! Hoppas på förändring inom en snar framtid. Vill ju känna mig älskad och uppskattad. Får se hur de går på den fronten.
rutten dag!!!!
Idag har de inte varit nån bra dag, för det första så har jag varit extremt trött, vet inte varför o vincent har varit grinig hela jävla dagen....Har försökt att natta han i en timme nu men nu ger jag upp!! Peter får ta över....så då tänkte jag att jag bloggar lite. Inte för att jag har mycket att skirva om denna dag men endå.
Nu känns det dystert igen, jag fattar inte varför. Det är riktigt JOBBIGT! Vill vara glad igen. Föhoppningsvis så kommer de glada tankarna tillbaka inom en snart framtid
Nu känns det dystert igen, jag fattar inte varför. Det är riktigt JOBBIGT! Vill vara glad igen. Föhoppningsvis så kommer de glada tankarna tillbaka inom en snart framtid
Varför ska de va så här för?
Ligger i sängen med jordens ångest! I morgon så ska cissi ha fest o hon vill att jag ska Komma. Jag vill jätte gärna gå, känner att jag måste Komma ut o träffa lite folk. Men samtidigt så stoppar ångesten mig! När jag väl har kommit dit så tror jag att jag kommer ha kul. Men de känns jobbigt att lämna vincent bara för att gå ut o festa. Jag vet ju att de går bra för peter, men jag får för mig att vincent mår dåligt när jag är ifrån han! Så jävla jobbigt. Men jag måste fan ta mig i kragen någongång! Vill inte må så här längre.
Fan!
Har sån jävla ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen! Måste Komma bort ett tag o vara mig själv.
Ligger i sängen o kan inte somna!
Fan vad svårt jag har att somna. Det tar alltid 2 timmar! Jag fattar inte. Känns lite patetiskt att blogga med mobilen men men. Idag så var jag med cissi till frisören. Hon färgade o klippte håret. Blev fin fint. Trodde de skulle bli jobbigt att sitta där i 3 timmar med vincent men de gick jätte bra. I söndags så jobbade jag på Bauhaus för första gången på 8 månader. Hade sån jävla ångest när jag åkte dit. Höll på att kräkas 3 gånger innan jag var framme. O helt skakis i kroppen var jag också. Men de gick bra iallafall. Som tur är så ska jag bara jobba varannan söndag så de e inte så mycket. Nej nu ska jag försöka somna. Får se om de funkar!
Gud vad tiden går fort!!!!
Undra varför livet har blivit helt annorlunda än vad man tänkt sig. Inte trodde jag att jag som 23-åring skulle vara sambo o vara mamma.
Jag har hittat ett brev som jag skrev till mig själv när jag gick i årskurs 6. Ett brev som alla fick skriva i min klass. Där stod det att jag skulle ha varit ute mycket o rest, att jag precis har flyttat hemifrån helt själv! Men så har det ju verkligen inte blivit. Jag har varken varit ute o rest eller precis flyttat hemifrån.
Jag flyttade ju när jag var 19 år o samtidigt gick första året på gymnasiet. Gymnasiet går man ju ut när man e 18 men jag började när jag var 19! Bara det e ju helt sjukt.
Har suttit å tänkt tillbaka på mitt liv å vad som hänt. Man blir ju bara mer deprimerad av det. Men det finns ju stunder när man gör det o så e de ju bara. Jag hade det riktigt kul när min familj o min moster o hennes familj var ute å campade ganska ofta på somrarna. Det gjorde vi varje sommar!!! "Häxorna på rymmen miip miiip!!" Hahahahaha...
Minns även när vi var i Trosa å hälsade på kusinerna på somrarna. Vi brukade åka med deras båt ut i skärgården o campa. Mamma var rädd för att ramla i vattnet när vi skulle gå ombord på båten, så hon kröp fram istället! hahaha. Hur kul som helst, om jag hade kunnat så hade jag vridit tillbaka klockan. Jag har ju haft det såå kul i mitt liv även fast det har funnits sämre tider i mitt liv oxå!
Jag är inte missnöjd över hur mitt liv har blivit bara lite paff. Jag är överlycklig som träffade Peter för snar 5 år sen. Han frågade faktiskt chans på mig samma kväll som vi träffades o jag sa ju ja såklart! Jag var 19 år då å Peter var 27 år. Känns som en evighet. Men han är den bästa pojkvännen man kan ha. Han gör verkligen allt för mig, han e såå snäll, nästan för snäll.
Sen e jag ju överlycklig att Vincent finns, han är det bästa som finns. Utan han så finns det ingen anledning till att leva.
Han har blivit så stor nu, tiden går alldeles för fort, jag hinner knappt med. Jag får sån ångest över att dagarna går så fort att jag inte vill gå å lägga mig o sova. För då har ju ännu en dag flutit förbi. Jätte jobbigt.
Sådana här tankar hade jag aldrig innan jag fick Vincent. Min psykolog säger att det är vanligt att man tänker sånär man har fått barn. O att man kan få dödsångest....känns som om jag har det faktiskt!!!
Mina älsklingar. 080328
Jag har hittat ett brev som jag skrev till mig själv när jag gick i årskurs 6. Ett brev som alla fick skriva i min klass. Där stod det att jag skulle ha varit ute mycket o rest, att jag precis har flyttat hemifrån helt själv! Men så har det ju verkligen inte blivit. Jag har varken varit ute o rest eller precis flyttat hemifrån.
Jag flyttade ju när jag var 19 år o samtidigt gick första året på gymnasiet. Gymnasiet går man ju ut när man e 18 men jag började när jag var 19! Bara det e ju helt sjukt.
Har suttit å tänkt tillbaka på mitt liv å vad som hänt. Man blir ju bara mer deprimerad av det. Men det finns ju stunder när man gör det o så e de ju bara. Jag hade det riktigt kul när min familj o min moster o hennes familj var ute å campade ganska ofta på somrarna. Det gjorde vi varje sommar!!! "Häxorna på rymmen miip miiip!!" Hahahahaha...
Minns även när vi var i Trosa å hälsade på kusinerna på somrarna. Vi brukade åka med deras båt ut i skärgården o campa. Mamma var rädd för att ramla i vattnet när vi skulle gå ombord på båten, så hon kröp fram istället! hahaha. Hur kul som helst, om jag hade kunnat så hade jag vridit tillbaka klockan. Jag har ju haft det såå kul i mitt liv även fast det har funnits sämre tider i mitt liv oxå!
Jag är inte missnöjd över hur mitt liv har blivit bara lite paff. Jag är överlycklig som träffade Peter för snar 5 år sen. Han frågade faktiskt chans på mig samma kväll som vi träffades o jag sa ju ja såklart! Jag var 19 år då å Peter var 27 år. Känns som en evighet. Men han är den bästa pojkvännen man kan ha. Han gör verkligen allt för mig, han e såå snäll, nästan för snäll.
Sen e jag ju överlycklig att Vincent finns, han är det bästa som finns. Utan han så finns det ingen anledning till att leva.
Han har blivit så stor nu, tiden går alldeles för fort, jag hinner knappt med. Jag får sån ångest över att dagarna går så fort att jag inte vill gå å lägga mig o sova. För då har ju ännu en dag flutit förbi. Jätte jobbigt.
Sådana här tankar hade jag aldrig innan jag fick Vincent. Min psykolog säger att det är vanligt att man tänker sånär man har fått barn. O att man kan få dödsångest....känns som om jag har det faktiskt!!!
Mina älsklingar. 080328Ångest, ångest, ångest!!!
Jag vet inte riktigt vad de e med mig! Jag har ju hamnat i en depression, så jag går ju o pratar med en psykolog. Hon hade fixat en läkartid till mig idag, men jag fick sån ångest över att jag var tvungen att ta bussen ända till Tyresö!!! Så jag ringde å avbokade tiden. Jag vet fan inte vad det är med mig. Jag vågar fan inte visa mig utomhus längre...Så jävla jobbigt!!!! Jag vågar lixom inte träffa folk.....vet inte vad jag ska ta mej till...Å peter försöker vara snäll..eller han är ju snäll. Men han fatytar inte riktigt hur jag mår!
Hjälp mig!
