Gud vad tiden går fort!!!!
Undra varför livet har blivit helt annorlunda än vad man tänkt sig. Inte trodde jag att jag som 23-åring skulle vara sambo o vara mamma.Jag har hittat ett brev som jag skrev till mig själv när jag gick i årskurs 6. Ett brev som alla fick skriva i min klass. Där stod det att jag skulle ha varit ute mycket o rest, att jag precis har flyttat hemifrån helt själv! Men så har det ju verkligen inte blivit. Jag har varken varit ute o rest eller precis flyttat hemifrån.
Jag flyttade ju när jag var 19 år o samtidigt gick första året på gymnasiet. Gymnasiet går man ju ut när man e 18 men jag började när jag var 19! Bara det e ju helt sjukt.
Har suttit å tänkt tillbaka på mitt liv å vad som hänt. Man blir ju bara mer deprimerad av det. Men det finns ju stunder när man gör det o så e de ju bara. Jag hade det riktigt kul när min familj o min moster o hennes familj var ute å campade ganska ofta på somrarna. Det gjorde vi varje sommar!!! "Häxorna på rymmen miip miiip!!" Hahahahaha...
Minns även när vi var i Trosa å hälsade på kusinerna på somrarna. Vi brukade åka med deras båt ut i skärgården o campa. Mamma var rädd för att ramla i vattnet när vi skulle gå ombord på båten, så hon kröp fram istället! hahaha. Hur kul som helst, om jag hade kunnat så hade jag vridit tillbaka klockan. Jag har ju haft det såå kul i mitt liv även fast det har funnits sämre tider i mitt liv oxå!
Jag är inte missnöjd över hur mitt liv har blivit bara lite paff. Jag är överlycklig som träffade Peter för snar 5 år sen. Han frågade faktiskt chans på mig samma kväll som vi träffades o jag sa ju ja såklart! Jag var 19 år då å Peter var 27 år. Känns som en evighet. Men han är den bästa pojkvännen man kan ha. Han gör verkligen allt för mig, han e såå snäll, nästan för snäll.
Sen e jag ju överlycklig att Vincent finns, han är det bästa som finns. Utan han så finns det ingen anledning till att leva.
Han har blivit så stor nu, tiden går alldeles för fort, jag hinner knappt med. Jag får sån ångest över att dagarna går så fort att jag inte vill gå å lägga mig o sova. För då har ju ännu en dag flutit förbi. Jätte jobbigt.
Sådana här tankar hade jag aldrig innan jag fick Vincent. Min psykolog säger att det är vanligt att man tänker sånär man har fått barn. O att man kan få dödsångest....känns som om jag har det faktiskt!!!
Mina älsklingar. 080328
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
